JosefineMedE

jag hatar att jag tvingas vara en människa jag hatar.
det enda acceptabla är uppenbarligen att vara falsk så att brusa upp och säga precis vad man tycker och tänker är inte särskilgt uppskattat. ärlighet varar längst, in my ass.

jag står helt oförstående i en värld där de svaga bryter ner de starka. och det enda jag kan göra är att skriva. i en jävla blogg. som ingen jävel bryr sig om. skriva och radera. för även om jag inte alltid får vara jag och även om jag ofta får hålla min åsikter för mig själv så är skrivandet det som räddar mig från att gå sönder.
I min blogg skiter jag i att stänidigt ha grammatiskt korrekta meningar. jag skiter i att alltid ha stor bokstav efter alla punkter. jag skiter i vad folk som läser tycker och tänker om det jag skriver. jag skiter i allt men ändå försöker jag att inte hänga ut de personer som det handlar om. jag hatar denna ständiga anpassning.