eternity

22 juni. Det känns som en evighet sen och jag har börjat vänja mig vid att leva med sorgen, ilskan och tomheten som kastade sig över mig när min daizy försvann. Det känns som en evighet sen jag låg bredvid henne och borrade in huvudet i hennes päls medan tårarna rann, det känns som en evighet sen jag såg henne sist, sen jag fick säga farväl till hennes livlös kropp. Hon betydde mer än någon någonsing kan förstå och jag vet att det tomrum som hon lämnade alltid kommer finnas där.

Jag försöker inte ersätta min daizybus för jag vet att det aldrig kommer gå men det här hundlösa livet som jag levt den senaste månaden passar inte mig.. jag behöver något mer att fokusera på. Så om sisådär 2 veckor åker vi till huddinge och hämtar vår valp, samma ras från samma uppfödare men framavlad på helt andra linjer och i en annan färg. och det känns faktiskt riktigt bra!


byebye

för några månader sen kändes allt så bra och jag kände att jag verkligen kunde skatta mig själv lycklig men det känns som att de flesta jag älskar försvinner från mig, på ett eller annat sätt och det finns ingenting jag kan göra. 
jag skulle göra allt för att få dig tillbaka, daizybus.

det vackraste jag vet


min skatt



det finns ingenting bättre än dina tandlösa leenden