JosefineMedE

lifesaver

Det känns konstigt att se bakåt, tänka på mitt förflutna och hur mitt liv såg ut för bara några år sedan. Min tillvaro, hela mitt liv höll på att rasa samman.. det som började som ett rop på hjälp blev sedan ett beroende, något jag inte kunde stoppa. Jag skar mig själv för att den smärtan var lättare att hantera än den jag bar på, den som sakta åt upp mig inifrån. Jag svalt mig själv i ett försöka att passa in, förbättras, bli någon annan. Maten var då det enda jag kunde kontrollera men min ätstörningen blev snart starkare än mig själv och jag var då maktlös. Jag slutade bry mig.. min kropp, min hälsa, min framtid var ingenting jag orkade tänka på. Det kändes så obetydligt när varje dag var en kamp jag inte visste om jag skulle lyckas klara av. Ibland förvånades jag över att jag faktiskt fortfarande var vid liv, att jag lyckades överleva de gånger jag försökte få ett slut på allt.

Jag levde med min ätstörning i sex år och jag trodde aldrig att jag skulle börja leva igen. Jag trodde inte att jag skulle kunna vara lycklig på riktigt men idag njuter jag av varenda sekund och trots all den skit jag gått igenom anser jag mig själv vara lyckligt lottad. Jag har världens underbaraste dotter och pojkvän, föräldrar som jag vet att jag alltid kan räkna med, några riktigt bra vänner och min fina fina daizy.. jag har allt jag behöver. Jag kan inte kalla mig frisk, jag tror nämligen inte att man någonsin kan bli helt fri från en ätstörning men idag är jag stark nog att behålla kontrollen. Idag har jag något att leva för, någon som är beroende av mig, jag har en dotter som ger mig styrkan att kämpa och för hennes skull tänker jag aldrig ge upp. 

Alicia räddade mitt liv den dag hon blev till och när hon föddes svor jag att aldrig svika henne. Det är ett löfte jag tänker hålla in i det sista.

är de du på första bilden? Fasen vad stark du är som har gått från sådär till som du är nu, du borde vara stolt!

åhw!

ALLTID finns vi där.

Det har vi alltid sagt och menat.

Kram

oj..du tar in magen på kortet va?

Detta var bland det finaste jag läst på mycket länge.

ooo hjälp vad smal du var =/ fick du hjälp med dit problem med vikten ? kram

åh herregud gumman ditt inlägg och den första bilden ♥ jag blir så ledsen när jag läser sånt här, men samtidigt är jag så glad att du mår bra idag =) ♥



hihi ja erkänn att låten är mysig även fast man inte förstår vad dem sjunger om haha =) hehe ja precis, men imorgon är det helg igen! supermysigt =)

kram fina du

Verkligen jobbigt att må dåligt då önskar man mer att de kunde va ngt fysiskt som går över ist för psykiskt men skönt att du mår så bra nu,att livet kan ändras härligt.min moster va för många årsen döende i annorexia va hemskt hon blir aldrig direkt frisk från de men skönt att de värsta är över.

oki, hoppas du kan stanna i en bra vikt för din kropp nu då! kram

oj skillnad på magarna där!



men gu tack ska du ha sötan!! :D KRAM

du är oerhört stark, josefine, du bara är det (och jag hoppas verkligen att du orkar, att du orkar fortsätta leva det liv du lever nu), kram <3

Jag minns den där bilden så himla väl. Jag minns hela den tiden så himla väl.

Och jag är så glad att kunna se på dig utan att få ont i hjärtat. Du har kommit så långt och jag är 100% säker på att du aldrig faller tillbaka.

varsågod tjejen =) klart man ska skriva av sig! därför man har blogg hihi =)



ja trenchcoat är riktigt snyggt.. synd bara att dem flesta är så dyra =/

hoppas allt är bra med dig och bebis hihi.

kram söt

Fina hjärtat, vi lärde känna varandra när allt var som

Mörkast för oss båda två, jag är glad att du kom

In i mitt liv, jag är så otroligt stolt över dig , att

Du klarat dig igenom det här!!

Jag tänker på dig ofta och vi borde ses snart med våra

Döttrar tycker jag, vi har en del gemensamt och vi

Båda har klarat oss ut skiten o fått något att leva för!

Jag älskar dig min fina vän<3